Igår kväll small det. Typ: tjong i DNA-molekylen. En annons om en Macbook PRO för ett galet lågt pris. Man insåg att det gällde att handla SNABBT. Snabbt som en liten råtta. Vessla?

Hursomhelst. Flera personer kopplades in på fallet. Staffan i Linköping, där datorn befann sig, inställde sig i beredskap för uttryckning. Mina båda bröder höll telefonjour som akut-rådgivare. Så plötsligt; säljaren lovar att hålla den åt mig om jag hämtar den när han kommer hem vid 23:00...den är inom räckhåll! (?!) Staffan gör sig än mer beredd. Och sedan, ja sedan dyker det oundvikliga förslaget upp: "Vi drar dit och hämtar den, NU!" Detta leder till att ännu fler kopplas in, Olles föräldrar ställer upp på att vi kan låna deras bil, vi inväntar besked från Micke som sitter i viktiga samtal på telefonen och när jag just gett upp hoppet om att komma iväg för att hugga denna juvel ur händerna på alla rövare där ute.. då samlas vi i vardagsrummet, ser på varandra och vet med ens vad som måste göras.

Så vi sätter oss på cyklarna. 22:00 är klockan, om inte mer. Trampandes och stretandes ut mot Sörbyängen. Ska vi hinna?? Arbetet som väntar klockan 8:00 imorgon bitti syns avlägset. Äventyret väntar. In i bilen. På med lyset. Ut på de tomma vägarna.

På slingriga vägar tar vi oss närmare och närmare målet. Klockan tickar. Ingen musik, i mörkret hörs bara bilens surr och välbekanta röster. Det är fint att resa med vänner. Särskilt på natten tror jag.

I Linköpings ytterkant möter vi upp Staffan, en varm och trygg famn. Med hans hjälp hittar vi rätt i studentgyttret.

Efter lite snack med säljaren, hans monstruösa hund och hans tystlåtne side-kick till polare; lite klämmande, kännande och nervöst taffsande på datorn, en hel del pengar på bordet och några handtryckningar så är till slut affären i hamn. 01:00 står man utanför porten med en Macbook Pro i famnen.

NU SKA DET GÖRAS MUSIK. NU SKA DET DJ:AS.

Efter tre timmars sömn denna natt är man lite sliten, men det är VÄRT! Vardagsedge är bra.

/Anna

ps. "purro" är japanskt uttal för "pro".