Sammanfattning av samtal runt runda bordet (köket):

Om nu vår moraliska kompetens är det vi har att förlita oss till när det kommer till att avgöra hur vi ska handla i olika situationer (man kan ju befara att den där kompetensen är oroväckande låg även hos de bästa av människor), är det då inte helt enkelt fel att medvetet försätta sig i tillstånd där man sänker denna kompetens? Ett exempel på sådant förehavande är att inta alkohol och andra droger.

Åsikter?

/Anna

Får man använda sin egen blogg för att göra reklam för events som bara aktivt inbegriper en av fabrikens medlemmar (även om jag hoppas att mina två fabrikskolleger kommer vara så till den grad 'i publiken' att de mer eller mindre är med på giget själva)? Hur som helst:

Ryktet går att Nejra (inklusive mig) spelar på Backstage ikväll (onsdag) 22.30 Jag bekräftar nu detta rykte: det är sant. Kostar typ väldigt lite att komma in, nån skön snubbe spelar säkert dansanta plattor senare på kvällen så man kan dansa loss, eller så drar man och kollar in Looptroop efteråt, om tiden tillåter, det finns öl i alla barer.... Ja ni ser, det blir ball hur man än gör!

Väl mött

/micke, rummet mot gården

Vad är då detta? Jo. Det är nu så att Micke, M:et i MAO, hänger en hel del på le Biblioteque. Det här är bara beviset på just det, nämligen listan över lånade böcker. Den kom hemskickad i ett litet brev till Micke. Ingen vet egentligen varför. En hint? Analogt med att skriva en sur lapp. Humor?

Om ni vill ha tips på poesi, musikteori och annat fuffens så vet ni nu vem ni ska fråga. Micke har uppenbarligen läst det mesta när det kommer till sånt. 

Vi har också fått svar på vilken lista det är folk refererar till när de säger "....ja, listan kan göras hur lång som helst".  

/Anna

Idag, måndagen den 26 maj 2008 (ok, nu indikerar klockan att det snarare är den 27:e, men kan vi bara tillsammans, gemensamt, kollektivt, ignorera detta faktum så blir detta budskap mycket starkare) har jag, Anna, INTE ätit ägg.

Ett datum värt att minnas.

(Istället? Jo mina damer och herrar. Jag har suttit på stallis. Med några tre unga/äldre/skitsammavilket? gentlemen - och druckit och talat. Se nedan.)

Hyggligt svår konstmusik as we speak, micke rider skivspelaren. Jag har just fått en CD-skiva i min hand med 27 (!) låtar som ska spelas inför ett covergig nästa månad. Finfint men lite ovant. Det har ju blivit mer tre låtar som är VÄLDIGT svåra än 23 som är.. "två snabba en långsam".

I kväll, om någon timme, är det dessutom kyrkgig för mig, nio rykande heta kristna låtar om Jesus och hans närmaste kusiner. Kan bli sweet. Sedan träff/fest med gymnasieklassen. Det är ju tio år sedan man såg flera av de där pentrollen alltså, kan ju bli "vad skit som helst".

Nu ska jag äta Mickes mat. På återhörandes!

/Olle, gröna soffan.  

Vår vän Karin är i Palestina och jobbar för "Sveriges Kristna Råd (SKR) som Ekumenisk Följeslagare inom Kyrkornas Världsråds Ekumeniska  Följeslagarprogram i Palestina och Israel: EAPPI, (Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel)" (det där är nog det längsta kombinationen av svåra ord jag sett). I går fick jag det första resebrevet som jag ockås få publicera på vår blogg! Varsågod...

/Olle, i köket.

-----

PÅ FEL SIDA MUREN

"All min mark ligger på fel sida muren. Allt jag vill är att komma dit, jag vill inte ta mig in i Israel. Jag hade ett tillstånd för att åka dit, men det gick ut och nu väntar jag på att få ett nytt. Under tiden måste min vän vattna mina oliv- och citrusträd."

Bassam Abdallah berättar sin historia för mig medan jag äter en falafel på huvudgatan i Jayyous, den by på Västbanken som är mitt hem under tre månader. Det är mitt på dagen och hettan är tryckande, trots att det bara är mitten av maj.

Bassams berättelse är typisk för Jayyous. Jag har bara tillbringat några dagar här, men jag har redan hört samma historia många gånger.

Den mur som Israel har byggt utmed Västbanken skiljer bönderna från deras åkrar. Sjuttio procent av den mark som tillhör Jayyous har hamnat på fel sida muren, enligt människorättsorganisationen B'tselem. Muren följer bara delvis den gröna linjen, som utgör gränsen mellan Israel och Västbanken. Större delen slingrar sig in på palestinsk mark.

Bassam och alla andra bönder i Jayyous måste ansöka om tillstånd från israeliska myndigheter för att passera till andra sidan. Ofta är det bara en person i varje familj som får tillstånd, vilket inte räcker till för allt arbete med att bruka jorden. Anledningen till att människor nekas tillstånd är de anses utgöra en säkerhetsrisk, eller att de inte kan bevisa att de äger marken som deras förfäder har brukat i generationer. Bara omkring 20 procent av alla som behöver tillstånd får det, enligt siffror från FN:s organ för humanitära insatser på Västbanken, UN OCHA.

Ett annat problem för bönderna i Jayyous är svårigheterna med att resa på Västbanken. Det nät av vägspärrar och hinder i form av diken och avstängda vägar som Israel upprättat gör det mycket svårt att transportera jordbruksprodukter till de större städerna.

Fattigdomen är utbredd och många unga drömmer om att ge sig av till Europa eller USA för att få en dräglig tillvaro. För mig som är gäst här är dock tillvaron fylld av glädje, trots de svåra berättelser som jag får ta del av. Invånarna i Jayyous är oerhört gästfria och jag har blivit bjuden på otaliga koppar sött te och kardemummakryddat kaffe. Det första ämne som kommer upp i samtalen, som förs på engelska uppblandat med de få ord arabiska som jag och mina kolleger kan, är nästan alltid marken som hamnat på fel sida muren. Därför ville jag berätta om det i mitt första resebrev.

/Karin Haglind

Bildtext: Tidig morgon vid södra jordbruksgrinden i Jayyous. En soldat granskar mannens dokument. Grinden är öppen 15 minuter åt gången, på morgonen, mitt på dagen och på kvällen.

jag har just läst ut en bok som heter "Elektricitet". 

den var bra.

där kunde detta inlägg ha tagit slut, men det gör det inte. (kom nu att tänka på en brevlåda som stod i klassrummet på lågstadiet. varje fredag eftermiddag, sista lektionen, tömdes brevlådan där alla barn fått posta brev till varandra. hade man tur och fick brev så visste man redan vad som stod: "hej anna hur mår du jag mår bra". hur kan en lärare genomföra en så dålig idé? snacka om att skapa utanförskap (obs..jag är inte moderat trots att jag använder ordet utanförskap).) 

tillbaka till elektriciteten. boken försöker introducera vanliga människor till elektricitetens historia. både den "tämjda" elektriciteten - som typ på alla nivåer möjliggjort vår nutida samhällsstruktur - och elektriciteten som från början vardande och möjliggörande biologiskt liv. boken tar oss från första batteriet, via magneter, motorer, telegrafer, telefoner, radio, radar, transistorer till datorer.. sista kapitlen handlar om hjärnan, hur den och alla våra nerver fungerar tack vare elektricitet. allt med en skönlitterär ton där författaren (nån professor i nåt) låter oss lära känna människorna bakom olika upptäckter/uppfinningar. 

tycker det är ball när man ser världen på ett lite nytt sätt efter att ha läst en bok. kul också att förstå saker bättre i allmänhet.. att ha liiiite bättre koll på vad ampére, volt och watt faktiskt innebär. det känns precis sådär kittlande, ögonöppnande, som det gjorde på de första fysiklektionerna i sjuan. "ahaaa är det såhär en centrifug fungerar..?!?"

snart ska det käkas våfflor här..  det är lite avslagen stämning. brukar lätt kunna bli så på söndagar. men det är väl bra. 

hoppas ni har haft och har en fin helg alla, trots trist väder. 

/Anna, blå rummet.  

Eftersom tydligen få, inkl. ledningen, hade svårt att hantera resultatet i den förra undersökningen och för att stämmningen i fabriken blev påtagligt sämre byter vi nu undersökning (det är nått lurt med den här meningen). Nu handlar det om allas vår vegetarianism!

Röst nu! Kommentera gärna fritt i valfritt inlägg.

/Olle, på sitt rum

ps. ordet som står på kinden på personen på bilden har tillkommit i efterhand kanske som ett litet litet skämt. ds.