Vår vän Karin är i Palestina och jobbar för "Sveriges Kristna Råd (SKR) som Ekumenisk Följeslagare inom Kyrkornas Världsråds Ekumeniska  Följeslagarprogram i Palestina och Israel: EAPPI, (Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel)" (det där är nog det längsta kombinationen av svåra ord jag sett). I går fick jag det första resebrevet som jag ockås få publicera på vår blogg! Varsågod...

/Olle, i köket.

-----

PÅ FEL SIDA MUREN

"All min mark ligger på fel sida muren. Allt jag vill är att komma dit, jag vill inte ta mig in i Israel. Jag hade ett tillstånd för att åka dit, men det gick ut och nu väntar jag på att få ett nytt. Under tiden måste min vän vattna mina oliv- och citrusträd."

Bassam Abdallah berättar sin historia för mig medan jag äter en falafel på huvudgatan i Jayyous, den by på Västbanken som är mitt hem under tre månader. Det är mitt på dagen och hettan är tryckande, trots att det bara är mitten av maj.

Bassams berättelse är typisk för Jayyous. Jag har bara tillbringat några dagar här, men jag har redan hört samma historia många gånger.

Den mur som Israel har byggt utmed Västbanken skiljer bönderna från deras åkrar. Sjuttio procent av den mark som tillhör Jayyous har hamnat på fel sida muren, enligt människorättsorganisationen B'tselem. Muren följer bara delvis den gröna linjen, som utgör gränsen mellan Israel och Västbanken. Större delen slingrar sig in på palestinsk mark.

Bassam och alla andra bönder i Jayyous måste ansöka om tillstånd från israeliska myndigheter för att passera till andra sidan. Ofta är det bara en person i varje familj som får tillstånd, vilket inte räcker till för allt arbete med att bruka jorden. Anledningen till att människor nekas tillstånd är de anses utgöra en säkerhetsrisk, eller att de inte kan bevisa att de äger marken som deras förfäder har brukat i generationer. Bara omkring 20 procent av alla som behöver tillstånd får det, enligt siffror från FN:s organ för humanitära insatser på Västbanken, UN OCHA.

Ett annat problem för bönderna i Jayyous är svårigheterna med att resa på Västbanken. Det nät av vägspärrar och hinder i form av diken och avstängda vägar som Israel upprättat gör det mycket svårt att transportera jordbruksprodukter till de större städerna.

Fattigdomen är utbredd och många unga drömmer om att ge sig av till Europa eller USA för att få en dräglig tillvaro. För mig som är gäst här är dock tillvaron fylld av glädje, trots de svåra berättelser som jag får ta del av. Invånarna i Jayyous är oerhört gästfria och jag har blivit bjuden på otaliga koppar sött te och kardemummakryddat kaffe. Det första ämne som kommer upp i samtalen, som förs på engelska uppblandat med de få ord arabiska som jag och mina kolleger kan, är nästan alltid marken som hamnat på fel sida muren. Därför ville jag berätta om det i mitt första resebrev.

/Karin Haglind

Bildtext: Tidig morgon vid södra jordbruksgrinden i Jayyous. En soldat granskar mannens dokument. Grinden är öppen 15 minuter åt gången, på morgonen, mitt på dagen och på kvällen.

 

Anna

19 maj 2008 16:27

vad fint att få ta del av detta! intressant.

 

Staffan

20 maj 2008 12:06

Mm, intressant men också skrämmande. Jäkligt trist och sliten konflikt det där, svårt att se en bra lösning på problemen.

 

Anna

21 maj 2008 20:00

jag kanske uttryckte mig klumpigt, självklart är det hela mer trist än nåt annat. men intressant att se nya delar av det trista... hmm. det kanske inte håller. men såhär då: man får en bild av ännu en sida av konflikten. på nåt sätt är väl det intressant - att lära sig nya grejer om världen.

?????????

 

Anonym

22 maj 2008 00:21

Djur är också människor

 

Karin

22 maj 2008 21:23

Ja, programmet har ett grymt långt namn! Om någon vill lasa mer om det, kolla www.skr.org/seappi. Jag kan verkligen rekommendera jobbet som foljeslagare, det ar fantastiskt trots allt hemskt som hander har. Tack for positiva kommentarer! Utom den sista, som jag inte forstår...

 

Olle, köket.

22 maj 2008 22:02

Den sista kommentaren rör inte detta inlägg utan omröstningen som pågår, om köttätande. Inget att bry sig om;-)

 

Staffan

27 maj 2008 19:02

En fråga som typ alltid dyker upp i mitt huvud när denna konflikt kommer på tal är om det finns en lösning på problemen i regionen.

Det finns säkert många vägar att vandra mot ett bättre klimat för båda parter man jag är lite intresserad av vad du tycker och tänker i frågan, Karin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjena. Härmed är fabriksbloggen vid liv igen. Oklart för hur länge. Jag hade en tanke om att skriva i den igen under min resa i Uganda. Även Micke/Anna kanske tar upp någon tråd igen..   Vi ses!   /Olle, sista timmarna i Örebro. ...

Olle, du ska snart åka neråt Europa för att se ditt stora hjälte-favorit-band: Dave Matthews Band. Hur känns det nu när det är knappt 2 veckor kvar? *Gäsp* Tror inte jag försöker tänka så mycket på det nu.    Varför försöker du att inte tänka på det?...

Vilka hjältar alltså, helt galet. Jag är stolt och rörd på samma gång. ...

NU ÄR DAGEN KOMMEN!   Olle och Micke har med anledning av min 30-årsdag samt mitt gedigna intresse för ridsport gett mig i present att pröva lyckan på hästryggen.   Minst en rapport, kanske även bilder, kommer att läggas ut här på bloggen med anledn...

  HALLÅ! Jag gör comeback på bloggen efter så lång tid att om man bara känt  mig via detta forum skulle man väl för länge sen trott att jag trillat av pinn... Men icke; jag är live and kicking, och har bara haft bättre/sämre saker för mig, alternati...