Vår vän Karin är i Palestina och jobbar för "Sveriges Kristna Råd (SKR) som Ekumenisk Följeslagare inom Kyrkornas Världsråds Ekumeniska  Följeslagarprogram i Palestina och Israel: EAPPI, (Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel)" (det där är nog det längsta kombinationen av svåra ord jag sett). I går fick jag det första resebrevet som jag ockås få publicera på vår blogg! Varsågod...

/Olle, i köket.

-----

PÅ FEL SIDA MUREN

"All min mark ligger på fel sida muren. Allt jag vill är att komma dit, jag vill inte ta mig in i Israel. Jag hade ett tillstånd för att åka dit, men det gick ut och nu väntar jag på att få ett nytt. Under tiden måste min vän vattna mina oliv- och citrusträd."

Bassam Abdallah berättar sin historia för mig medan jag äter en falafel på huvudgatan i Jayyous, den by på Västbanken som är mitt hem under tre månader. Det är mitt på dagen och hettan är tryckande, trots att det bara är mitten av maj.

Bassams berättelse är typisk för Jayyous. Jag har bara tillbringat några dagar här, men jag har redan hört samma historia många gånger.

Den mur som Israel har byggt utmed Västbanken skiljer bönderna från deras åkrar. Sjuttio procent av den mark som tillhör Jayyous har hamnat på fel sida muren, enligt människorättsorganisationen B'tselem. Muren följer bara delvis den gröna linjen, som utgör gränsen mellan Israel och Västbanken. Större delen slingrar sig in på palestinsk mark.

Bassam och alla andra bönder i Jayyous måste ansöka om tillstånd från israeliska myndigheter för att passera till andra sidan. Ofta är det bara en person i varje familj som får tillstånd, vilket inte räcker till för allt arbete med att bruka jorden. Anledningen till att människor nekas tillstånd är de anses utgöra en säkerhetsrisk, eller att de inte kan bevisa att de äger marken som deras förfäder har brukat i generationer. Bara omkring 20 procent av alla som behöver tillstånd får det, enligt siffror från FN:s organ för humanitära insatser på Västbanken, UN OCHA.

Ett annat problem för bönderna i Jayyous är svårigheterna med att resa på Västbanken. Det nät av vägspärrar och hinder i form av diken och avstängda vägar som Israel upprättat gör det mycket svårt att transportera jordbruksprodukter till de större städerna.

Fattigdomen är utbredd och många unga drömmer om att ge sig av till Europa eller USA för att få en dräglig tillvaro. För mig som är gäst här är dock tillvaron fylld av glädje, trots de svåra berättelser som jag får ta del av. Invånarna i Jayyous är oerhört gästfria och jag har blivit bjuden på otaliga koppar sött te och kardemummakryddat kaffe. Det första ämne som kommer upp i samtalen, som förs på engelska uppblandat med de få ord arabiska som jag och mina kolleger kan, är nästan alltid marken som hamnat på fel sida muren. Därför ville jag berätta om det i mitt första resebrev.

/Karin Haglind

Bildtext: Tidig morgon vid södra jordbruksgrinden i Jayyous. En soldat granskar mannens dokument. Grinden är öppen 15 minuter åt gången, på morgonen, mitt på dagen och på kvällen.

Första Maj till ära har vi vänsterbesök i bloggen. Förutom alla gånger vi själva vänsterbesöker vår egen blogg. Alltså har vi externt vänsterbesök. Susanna Jakobsson är engagerad i nystartade Studentvänstern vid Örebro Universitet och också engagerad i kommande Örebro ETC. Över till Susanna alltså:

/Ledningen  

-----

Som fredagsgäst här på fabriken tänkte jag kåsera kring det här med förväntningar…

Jag har nämligen tänkt mycket på hur förväntningar stänger inne både kvinnor och män i redan förutbestämda könsroller. När farsan under ett familjefika frågar min pojkvän Micael om han har varit på Clas Olsson eller Jula på sistone är det för att han förväntar sig att gubbar/män ska gå till just de affärerna. Det spelar ingen roll att Micael har händer lika känsliga som en konsertpianist och aldrig mekar med bilar. Han ska ändå passa in i mallen för vad det innebär att vara man. Det är synd eftersom det hindrar oss från att vara de vi själva vill vara. Och det hindrar oss från att se andra som de är.

I höstas bestämde jag mig för att göra slag i saken och lära mig byta däck på min bil. Men det slutade med att min bror dök upp och fällde kommentaren:

-”Du har ju en man som kan göra det åt dig”, varpå han skrattade rått. Om det ska vara så svårt att få göra vardagliga saker som att byta däck på sin egen bil utan att bli hånad, hur svårt är inte andra saker då, som att till exempel arbeta på en mansdominerad arbetsplats?

En annan situation som tyder på att vi ofta bär på falska förväntningar utspelade sig i vårt badrum. För fyra veckor sedan fick vi besök av hantverkare som rev upp vårt toalettgolv eftersom det rann in vatten hos grannen. Hantverkar-Hans, en lång och ranglig, mörkhårig man i 45 årsåldern, satte in en stor varmluftsfläkt i badrummet som susade och brusade ett par veckor framåt.

Under en av de mornar då Hantverkar-Hans som vanligt ringde på alldeles för tidigt, för en student, tog min pojkvän Micael sitt ansvar och kallpratade lite med honom. 

”Det är ett jävla skit att det ska behöva vara sånt fuskbygge det här”, sa Micael. ”Segt att behöva vara utan dusch”, fortsatte han. 

 ”Ja det är ju inte för roligt att gå upp på vinden o duscha, sen är det ju värre för tjejer o så”, sa Hans till svar.

Det var alltså värre för mig än för Micael? Varför då? För att jag är skitigare än min pojkvän och behöver skickas genom högtryckstvätt för att bli ren, eller? Visst, tjejer har mens men kom igen. Micael är värsta miljöboven och står i duschen och såsar tills huden faller av medan jag är nr. one på att duscha snabbast i hela stan, jag lovar.

Jag tycker att förväntningar är intressanta eftersom de är mer dolda än krav. Krav kan du ofta bemöta medan förväntningar bara finns där. Det kan handla om att någon ser på dig med förväntan i blicken. Du känner att personen förväntar sig något men kan inte sätta fingret på vad, och ändå påverkar det dig. Det trista är ofta att man inte heller är medveten om vilka förväntningar man har på andra. På så sätt hjälper man till att skapa vissa förväntningar och riskerar att negligera andra.

/Susanna Jakobsson- Studentvänstern Örebro Universitet

Vår blogg har på senare tid tagit en allt nördigare form, allt för nördig är vi rädda. En undersökning tillsattes för att ta reda på vad våra läsare vill ha, först och främst för typ av undersökningar. Med risk för att det metagreppet inte i sig självt var så lyckat tvingas vi dock i något avseende lägga sten på börda, nämligen ett till ÄN nördigare inlägg nedan. Anders, vän tillika f.d (filosofi-)studiekamrat, har blivit ombedd att skriva den här fredagen och han har gjort det med besked. Så, utan att dröja längre, vi ger er ateisten, fysikalisten, nörden och vår vän, Anders:

/Ledningen

-----

Jag har blivit ombedd att skriva ett gästbloggsinlägg gällande (ontologisk) fysikalism; tanken att allt som finns i världen är de ting som identifieras av fysiken och aggregat som uteslutande är uppbygda av de förut nämda tingen, och att ingeting annat finns (eller applicerat på oss själva, att allt som händer i våra mentala liv är helt beroende av, och determinerat av, vad som händer i våra kroppar).

Men det är inte vad jag vill skriva om. Istället ska försöka presentera ”överdetermineringsproblemet-för-icke-fysikalism-gällande-kropp-och-själ-problemet” så pass icke-nördigt som jag förmår. Förhoppningen med detta ”problem/argument” är dock att det ska utmynna i fysikalism (så får man nog säga), så det är inte så konstigt om ni tycker att detta låter ungefär som det första stycket.

Argumentet figurerar inom det problemområde som kallas kropp och själ-problemet och som handlar om hur man ska klargöra relationen mellan vår mentala och fysiska natur, vad relationen kan tänkas vara mellan vår kropp och våra mentala upplevelser och den domän de befinner sig på. Det som överhuvudtaget gör att kropp och själ-relationen är problematisk är att mentala händelser – sinnesförnimelser, känslor, tankar etc – verkar vara väldigt olika torra, tråkiga fysiska ting, men samtidigt verkar det finnas en väldigt intim relation mellan ting och händelser i den fysiska domänen och mentala händelser. Om ditt finger (ett fysiskt ting) råkar beröra en varm spisplatta (en fysisk händelse), så kommer det att orsaka att du upplever smärta i fingret (en mental händelse). Men orsaksrelationer uppstår även åt andra hållet: din plötsliga hungerförnimmelse (en mental händelse) kan få dig att bestämma dig för att kila bort till konsum och handla bullar (en mental händelse), vilket sedan orsakar att dina fötter börjar röra sig bortåt mot konsum (en fysisk händelse).

Jag ska försöka mig på ett pedagogiskt exempel som ska få leda inlägget och som lyder: Olle har bett mig över msn att skriva ett fredagsinlägg, men hur har detta egentligen gått till? Hur ser orsakskedjan ut från Olles vilja att få mig att skriva ett inlägg till att jag har börjat skriva detta?

Låt oss börja där det börjar bli intressant och sedan gå bakåt i kedjan. Olles fingrar har på ett tämligen avancerat manér lyckats trycka ner lite olika tangenter på Olles tangentbord. Orsaken till att detta sker är såklart diverse muskelsammandragningar i Olles fingrar etc. Orsaken till detta är i sin tur ett avancerat signalerande från Olles ryggrad och lillhjärna bla. Orsaken till att det signalerandet har satts igång är i sin tur ett flitigt signalerande från Olles motor cortex och thalamus. Men även att detta signalerandet har satts igång måste ju ha en orsak? Ja, och det kan vara tex neuronaktivering i hjärnbarkens frontal lober eller associativa områden, vilka i sin tur har än tidigare neuroners aktivering som orsaker, kanske på andra delar av barkens associativa områden eller kanske signaler som skickats från hjässlobens syncentra som fått signaler från ögats stavar och tappar. Och så vidare. Och så vidare.

Poängen med exemplet är bara att för vilken fysisk händelse i Olles hjärna vi än intresserar oss för så verkar vi kunna hitta tidigare fysiska händelser i Olles hjärna som orsakat de senare. Men då måste man väl ändå fråga, var i allt detta kan vi finna Olles ”viljande att få mig att skriva ett inlägg”? För det måste väl ändå vara orsaken till att jag skriver på inlägget?

Som jag ser det har vi egentligen bara tre olika alternativ framför oss och de lyder:

1) Nej, Olles ”viljande att få mig att skriva ett inlägg” är inte orsaken till att Olles neuroner aktiveras, och inte heller orsaken till att hans fingrar skuttar runt på tangentbordet och inte heller orsaken till att jag nu skriver detta. Faktum är att inga mentala händelser – tankar, känslor, upplevelser etc – orsakar några fysiska händelser. Personligen tycker jag detta verkar både absurt och fasansfullt.

2) Någon enskild neuronaktivering av alla de händelser som sker i Olles hjärna har både tidigare neuronaktivering som orsak och dessutom Olles viljande som orsak. Det innebär dock i sin tur att både den enskilda neuronaktiveringen och Olles skrivande på msn är överdeterminerat – är orsakat av två olika saker. Faktum är att varje gång vi någonsin medvetet utför någon fysisk händelse så finns det två orsaker till att den sker. Även detta låter i mina öron absurt, men jag kan tänka mig att det kan vara lite svårare att intuitivt greppa varför jag tycker det låter absurt. Det första man då kan uppmärksamma är det att något har två olika orsaker till att det sker verkar vara väldigt ovanligt – orsaken till att någon dör är att hon både får en hjärtinfarkt och exakt samtidigt blir träffad av pistolskula, skulle vara ett exempel. Men det andra skälet är att om det är så att Olles skrivande är överdeterminerat – har både Olles viljande och viss neuronaktivering som orsak – så innebär det att Olle alltså skulle skrivit till mig även om han inte hade viljat det, det hade räckt med att neuronerna aktiverades. Jag hoppas detta uppmärksammar det absurda i denna lösning och även om ni inte tycker det låter absurt så måste ni väl gå med på att det absolut försvagar Olles viljande som orsak. (En orsak ”brukar” ju analyseras som ett nödvändigt och tillräckligt vilkor(s-komplex). Men om skrivandet kan ske utan att Olles viljande sker, så kan ju inte Olles viljande vara ett nödvändigt vilkor.)

3) Olles ”viljande att få mig att skriva ett inlägg” är ingenting annat än de neuronaktiveringar som sker i Olles centrala nervsystem. Den mentala händelsen och den fysiska händelsen är identiska, vilket innebär att vi faktiskt bara har en orsak framför oss. Att Olles fingrar rör sig på tangentbordet orsakades av Olles viljande, det vill säga, av hans neuroners aktivering.

Eftersom alternativ tre är det enda vilket jag inte hävdat låter helt absurt så misstänker ni nog mycket riktigt att det är den position som argumentet är tänkt att leda fram till. Jag vill bara förtydliga vad argumentet är tänkt att visa. Det är alltså inte att mentala händelser inte skulle kunna orsaka fysiska händelser, såsom att Olles viljande inte skulle kunna orsaka att han skriver till mig på msn. Utan FÖR att mentala händelser ska kunna orsaka fysiska händelser, så måste de mentala händelserna inte vara något annat än fysiska händelser. Argumentets slutsats förnekar alltså inte att människors tankar och känslor har kausala krafter att orsaka fysiska effekter; vad den syftar till är att tala om vari dessa består.

Det kanske låter lite abstrakt att säga att ”mentala händelser måste vara fysiska händelser” och svårt att överblicka vad det innebär. Jag tänkte här freestyla lite om slutsatsens konsekvenser:

För det första, slutsatsen innebär att vi inte gärna kan vara en själ, om ”själ” ska förstås som något icke-fysiskt, vilket det bör om det ska vara intressant. (Nu finns det ju dom som hävdar att själen, eller vi, är energi. Vid det här laget borde man nästan ha tillåtelse att bara ignorera dom. Men om man vill vara trevlig kan man väl passa på att fråga huruvida vi är kinetisk eller potentiell energi.) Vi skulle visserligen kunna ha en själ (slutsatsen säger inte att det omöjligt kan finnas några icke-fysiska händelser (och ting), utan bara att icke-fysiska händelser inte kan orsaka fysiska händelser), men hur ska man förstå det? Om vi har en själ (men inte är en själ), så är det alltså inte vi som ”överlever” vår död utan bara något som befinner sig i vår ägo... För det andra, argumentet kan ju enkelt göras om som ett argument mot Gud. Gud (en icke fysisk entitet) skulle visserligen kunna finnas, men aldrig någonsin orsaka något (alltså inte skapa människans usla konstruktion med luftstrupen och matstrupen på samma ställe, plasmodium eller blåvalars rudimentära bakben, inte straffa elakingar som kämpar för kondomanvändning för att minska aids och inte belöna människor som går i kyrkan, etc) – man kan då fråga sig vad poängen med Guds existens skulle kunna vara. Dessutom skulle vi aldrig kunna få någon kunskap om Gud (eller själen), eftersom det skulle kräva att någon orsaksrelation uppstår mellan Gud och vår hjärna.

För den som vill besvara argumentet kan det ju vara bra att jag inkluderar en mer formell presentation av argumentet:

(a) Varje fysisk händelse som har en orsak (som sker) vid en viss tidpunkt (t), har en fysisk orsak vid t.

(b) Vissa mentala händelser orsakar fysiska effekter. [~1) i inlägget.]

(c) Fysiska effekter är generellt sett inte överdeterminerade.

(k) (slutsats) Mentala händelser är fysiska händelser.

Och det var allt för mig. Frågor? Jag besvarar gladeligen allt som jag kan försöka besvara.

/Anders

Tidigare idag föddes flera tankar i Fabriken. En av dem ledde oss till insikten om att göra en mer öppen och publik snabbversion av våra tema-sessions genom att ha en gästbloggare varje fredag här i fabriksbloggen. Vi kommer låta personer som har läckra och intressanta saker att berätta orera fritt om saker de tycker om och vill förmedla (ja, detta öppnar upp för att de inte alls skriver om det vi bett dom skriva om, eller haft i åtanke när vi tillfrågat dem). Och varför inte då också låta första fredagsgästbloggaren skriva om just.. bloggar? Först ut är Sofie, erfaren bloggare och skribent (för att här verka mer formell tänker jag inte berätta att hon och jag är gamla klasskamrater från gymnasiet). Men nu; varsågod Sofie.

/Olle

-----

Jaha, så är man fredagsgästbloggare. I form av någon bloggexpert är det tänkt... men jag vet inte jag... I och för sig var det ett gäng år sedan jag började (åtta), men alla år har inte varit så aktiva, och jag har aldrig tillhört de där som går i främsta ledet och slänger sig med den allra senaste vokabulären (men något har jag väl snappat upp; både twingly och jaiku låter exempelvist gammalt vid det här laget).

Olle tog mig lite på sängen när han bad mig skriva det här inlägget, han hoppade på mig vid ett tillfälle när hjärnan mest är fylld av sågspånsbeströdda, tomma korridorer. Inga politiska slagord spraymålade på väggarna, ingen ljuv musik ur några högtalare, inga möten med kreativa kufar, inte ens en skallgångskedja... Så det här får nog helt enkelt bli ett blogginlägg om bloggar:

Bloggar, bloggar, bloggar (se, det går ju riktigt bra det här), dessa ständiga flöden av ord och bilder, av information och åsikter. Dessa sätt att bevaka omvärlden på och göra sin röst hörd.

Man kan till exempel se bloggen som den vanliga människans verktyg att vara sin egen journalist, att skapa sitt eget nyhetsflöde.

Vem har inte en blogg idag? Och har du inte en blogg kanske du har en vlogg eller podcastar? Har du satt ut din blogg på bloggkartan eller hos svensk lemonad?

En sida du inte ska missa att registrera din blogg på är Bloggportalen (där kan man också botanisera bland över 23000 andra bloggar).

Vill du ha mer trafik till din blogg så är mitt bästa tips att läsa och kommentera andras bloggar. Skaffa dig bloggvänner!

En del bloggar är som nattfjärilar; det skrivs ivrigt och flitigt om ett ämne eller specifik händelse, flera inlägg varje dag, sedan stannar det bara av, livskraften har tagit slut. En del bloggar svämmar över och övergår i papperskopior, blir böcker och får evigt liv. Bloggar kommer och bloggar går.

Om ni vill följa hur det går med den här bloggen så skaffa er ett verktyg i stil med Bloglines eller Google Reader, sedan kan ni (bl.a.) klicka på "Bloggen i RSS" nästan allra längst ned i högerspalten här intill. Så kan ni prenumerera på alla bloggar ni vill följa, samlade på en sida (ingen chans att missa att titta förbi hos någon).  

Själv skriver jag huvudsakligen i två bloggar: Dels en personlig blogg, som innehåller allt ifrån dikter, fotografier och pyssel till politiska åsikter och goda citat. Dels Skriva.net, en blogg som kort och gott handlar om skrivande (Och här kommer inläggets längsta parentes med lite mer utförlig beskrivning av Skriva och dess historia: Skriva grundades av Lotta Holmström i slutet på 90-talet, då i form av en mailinglista för hugade skribenter; texter skickades och kommenterades, det skrevs fritt och på månatliga teman, det ordnades till och med ett skrivarläger. I takt med att världen, livet och internet förändrades ändrades också Skriva och antog gestalten av en blogg som avhandlar skrivande och allt som skrivande människor kan tänkas vara intresserade av; skrivövningar, boktips, tävlingar, författare, språk, sajttips och evenemang m.m Sajten har också funktionen Skrivasök som innebär att du kan söka specifikt bland sajter och bloggar som handlar om just skrivande och språk.).

Mitt nästa projekt är att hjälpa konstnären Maria Westerberg (aka Vildhjärta) att få ihop en blogg där hon mer på daglig basis presenterar sina skapelser.

Hmm, jag tror det får räcka där för den här gången, annars kanske informationsflödet blir alldeles för stort...

/Sofie