Ok, nu har jag räknat till 110.

Så.. jag gör ett försök att omskapa det försvunna inlägget.

1. Gratängen blev helt ok.

2. De senaste dagarna har jag funderat på om jag inte ändå trots allt måste flytta härifrån. Det är så fint på så många sätt att bo såhär men ibland tar de negativa sidorna (som trots allt finns) överhanden. Eller så mådde jag bara skit, svårt att säga. Det är också svårt att säga om det är flykten i sig eller målet med den som är det primära.

3. Läste ETC i morse. Eller när det nu var. En artikel handlade om regnskogsskövling. Regnskogen skövlas bl a för att odla soja på marken. Som skickas bl a hit. Det känns ju väldigt dåligt med tanke på hur mycket soja vi käkar här i Fabriken. Man skulle kunna säga att vi lever på soja. Så.. tanken slog mig att det kanske ändå är bäst för alla - för världen - om man a)äter kött (från djur) som b)föds upp hos en lokal bonde.

Den fråga jag verkligen måste ta tag i nu är om det är rätt att döda djur. (Min vegetariskt orienterade mathållning beror nämligen framförallt på ekologi- och hälso-argument.) När jag kommit fram till var jag står i den frågan måste jag också avgöra vilken fråga av följande som har högst prioritet: att värna om djurens fortlevnad eller om jordens välmående. Komplexare än så såklart.. men.. ja. Kanske får vi be Jens reda ut detta bättre när han kommer och håller i en tema-kväll.

4. Olle är slutligen rakad. (Men inte HELT, vilket jag tycker är fegt.) Nu ser han ut som Sting.

5. Vi hörs!

/Anna

Uppifrån och ner: regnskog, sojaodling, Olle.

Jahaja, gästblogga minsann... Och då ska här avslöjas lite om fabriksarbetarnas matvanor. Jag själv (Johanna) befinner mig för tillfället inne i en diet som Olles pappa tycker är av tveksam karaktär. För utförligare information om den kan ni besöka Xtravaganza.se. När jag då följdaktligen inte äter vad som helst ser jag hur MYCKET alla andra äter..och framför allt hur mycket Olle äter. Att Micke och Olle bor under samma tak är komiskt i sig, då deras ämnesomsättning inte är av denna världen. Hur mycket mat passerar inte deras kroppar.. ( Olle sa precis just nu: "Jag är hungrig igen"). Det äts ju kopiösa mängder yogurt med crunchymusli, hönökaka, choklad, ris och olika grytor, och inte ett gram syns på dessa välsignade kroppar. Man kan bara sucka... Anna har en lite mer restriktiv hållning till socker nuförtiden, vilket jag för min egen del hoppas ska smitta av sig på de andra två. Det är så mycket lättare att inte äta godis om det inte ligger ett kilo framför näsan på en..

Ja, Olle är snart off för att träna och vid hemkomst kommer följande ord yttras: "Fan, jag är hungrig"

Så om ni är sugna på mat, passera fabriken, de har alltid en gryta på spisen, en chokladkaka på skrivbordet, en skål godis i köket, fem kilo pasta i skafferiet, sjutton burkar bönor från Saltå kvarn i hyllan, tre påsar lussekatter i frysen, ja listan kan göras LÅNG. Vilket jag inte kommer göra. Så jag återvänder till min mentala näring och fortsätter sukta efter allt jag inte äter.

Over and out

/Johanna

Jag skrev ett långt inlägg som försvann. Måste återhämta mig från denna ilska, be om ursäkt för detta onödiga inlägg och... kanske bojkotta bloggen. HELT. 

/Anna 

Om jag/vi varit otydliga så kommer DJ La Fleur till Wobbler på lördag. Jag har ingen koll på Wobbler i sig, säkert halvkul ställe (vad som nu kan konstituera ett ball ställe?) men La Fleur har varit skitbra de två ågnger jag sett henne. Så; fett ball dansmusik på Wobbler nu på lördag. Vi kankse borde ha någon slags fördansfest någon stans, kanske i fabriken. Hör av er om ni vill deltaga på något sätt..

Jag är i stånd att raka av mig allt hår, det är väl det som kvarstår när man inte har så mycket kvar av det ändå.. Jag börjar på 2 cm så får vi se hur kort det blir.. Eller är det en dålig idé? Oklart...

Anna lagar någon slags Provencalisk gratäng de lux i köket, luktar vitlök och gott. Jag är jävligt hungrig. Sedan ÖKK senare i kväll. Det livar ju upp varje försök till självmordstankar.

Var hos pappa också. Han var vid gitt mod, äter och dricker bra. Han berättade om hur han första gången kom i kontakt med idrotten eller hur man ska säga. Han blev medraggad av någon lärare på Järboskolan till något skolmästerskap, sopade banan med allt och alla och kom på att det var ett sätt att få uppmärksamhet, det sista är min egna tolkning av vad som kan sägas ha motiverat honom... att 40 år senare nästan ta livet av dig med hjälp av en skivstång. Men jag är glad att han inte lyckades ta sitt liv.. Kärlek!

/Olle