Och här åkte man till sthlm igår utan att hinna slänga in Underworld's nya i spelaren... attans! Måste lyssna när jag kommer hem, låten i videon låter ju fantastiskt lovande!

    Det jag hann få med mig innan jag drog från Öret var Tomas Andersson Wij´s nya; den är fin. Gör sig bra på dessa gator, på resande fot,  av någon anledning. Han spelar förresten på Konserthuset i mitten av april, för den intresserade. Jag kommer vara där. 

   Jag måste säga att jag inte riktigt hängde med till 100% i A:s senaste inlägg, måste nog läsa det igen, inklusive läsa senaste ETC ... Jag hoppas att ni signat upp för Örebro ETC? Gör det snarast om ni inte redan gjort det, spread the word, ge bort prenumerationer till så många ni förmår., kom igen, friska i! Det är det ballaste som hänt politiskt/massmedialt i Örebro, tillsammans kan vi utgöra en reell opposition och vara en motpol till (bland annat) den rådande mediebilden i stan!   

   Inläggen här på bloggen sväller till allt större proportioner, verkar det som. Både radmässigt och innehålls/frågeställningsmässigt. Människovärde, utilitarism, samhällslycka, gästbloggare, undersökningar etc... jisses jisses. Ball och coolt! Jag fortsätter cyber-spridandet av frågor, tankar etc, denna gång mot kulturarbetets domäner:

   Hur kan man definiera orsakerna/skälen till att man skriver/spelar musik/ord? Jag vet att det redan i frågans formulering finns ett antal blunders (till exempel ordet 'man'), men det kan kringgås genom att var och en helt enkelt går in i frågan för egen del, byt ut 'man' mot 'du/jag'.  När jag fått frågan har jag ofta fått en känsla av att det till syvende och sist (förlåt den ganska o-läckra svenska stavningen) är en väldigt självisk handling. En handling som icke desto mindre kan vara andra till gagn så klart, men på frågan 'varför skriver/spelar du musik?' kommer jag ofta bara fram till ett svar som har mer att göra med att jag själv vill, att jag vill synas etc, mer än att jag, till exempel, vill ge människor det jag själv fått ut av att lyssna på musik. Det kan låta hårt och kallt, men jag menar så här: jag vill att människor ska 'få' uppleva något som är lika starkt som de upplevelser jag fått av (till exempel) musik, men det gör inte att jag per automatik tycker att det är viktigt att de får det av min musik. Det har så att säga inget egenvärde, tror jag. Eller, jag vet inte, fan... men det är intressanta tankar. Hur som helst: ofta hör man musiker/författare/diktare/tonsättare prata om att drivkraften till skapandet är att ge människor upplevelser som liknar sådana de själva fått av musik/ord/etc. Men jag tycker det finns något haltande i det; inte som i att de har fel såklart, men jag känner inte igen den känslan i mig själv så mycket. Kan vi försöka vrida och vända på det här? Alltså, orsakerna/skälen till att man skriver/spelar musik/ord/tecknar/målar/etc...? Eller vi kan börja med detta: är frågan nödvändig eller användbar?

/ Micke

Sitter här hemma vid köksbordet och läser igårdags-färska ETC och lyssnar på Underworlds hyfsat färska platta och funderar.. (för er som är prenumeranter på ETC kan ni följa med mig på sidan 12.. så fick man in exkluderande känga här också, det känns ju enormt fint.. dessutom lät det lite bibelskola att be någon "slå upp sin tidning/bibel på sidan..")

Johan Ehrenberg kritiserar Johan Norberg i en tidigare artikel för att vara onyanserad, om inte falsk, i sin framställning av globaliseringen som väldigt bra för världen. Norberg visar procentsatser på hur stor del av världens fattiga som lämnat fattigdomen under en viss tid. Det låter ju bra, men Ehrenberg menar att man bör jämföra länder emellan innan man blir så glad som Norberg är. USA och England är tydligen usla på att bekämpa fattigdomen medan man är bra i Sverige och Kanada.

Men... baserat på ungefär just så lite information som getts ovan så undrar jag: vari består konflikten dem emellan? Jag associerar detta till Rawls och Harsanyi 's olika åsikter om vilket samhälle man bör föredra. Rawls förespråkar det samhälle där den som har det sämst har det bättre än i något annat samhälle (hans metod "the veil of ignorance" leder dessutom till stor rättvisa mellan individerna i samhället). Harsanyi menar istället att det samhälle som bör föredras är det samhälle där störst välfärd/lycka (jag är medveten om att jag bör hålla isär dessa begrepp tydligt men just nu vill jag hålla båda i luften som tolkningsbollar) finns. Detta innebär att han kan tänka sig att tillåta extrem fattigdom och elände om det ändå på det hela taget är det samhälle där mängden välmåga är störst (utilitarism).

Nu tror jag inte att man kan byta namnen Rawls och Harsanyi mot Ehrenberg och Norberg, men jag blir lite kittlad av likheten trots allt. Dessutom blir jag osäker på vilket samhälle jag själv anser bör föredras ("man" vill ju hellre hålla med Ehrenberg än Norberg, spontant..). Vad är viktigast: rättvisa mellan individer eller total mängd välmåga? Återigen blir det en banal frågeformulering som inte ger rättvisa åt de olika alternativen. Om man ska gå på linjen att det enda som har värde är lidande (och dess motsats..) (se kommentar till inlägget "människovärde"), så borde valet falla på Harsanyi/Norbergs (nu gör jag det jag sa att man inte kunde göra..likställer dessa båda..) modell. Detta kanske inte är förenligt med idén om rättvisa, och då reagerar man vänster-instinktivt med skepsis. Men det är väl här, minst, det är dags att ta upp skillnaden mellan lidande/lycka och fattigdom/rikedom. Att lycka och rikedom inte går hand i hand får väl anses vara en korrekt bedömning. Vad är det då som kännetecknar ett samhälle där maximal lycka råder? Kanske visar det sig att Rawls och Harsanyis teorier egentligen pekar ut samma samhälle, i praktiken. Den ena ingången är dock mer solidarisk (- men vad har DET för betydelse?? Målet, medlen...)

Jag är emot denna typ av förenklingar (missförstånd) av teorier. Ursäkta. Kolla klippet istället.

Ha en trevlig lördag!

/Anna

Tidigare idag föddes flera tankar i Fabriken. En av dem ledde oss till insikten om att göra en mer öppen och publik snabbversion av våra tema-sessions genom att ha en gästbloggare varje fredag här i fabriksbloggen. Vi kommer låta personer som har läckra och intressanta saker att berätta orera fritt om saker de tycker om och vill förmedla (ja, detta öppnar upp för att de inte alls skriver om det vi bett dom skriva om, eller haft i åtanke när vi tillfrågat dem). Och varför inte då också låta första fredagsgästbloggaren skriva om just.. bloggar? Först ut är Sofie, erfaren bloggare och skribent (för att här verka mer formell tänker jag inte berätta att hon och jag är gamla klasskamrater från gymnasiet). Men nu; varsågod Sofie.

/Olle

-----

Jaha, så är man fredagsgästbloggare. I form av någon bloggexpert är det tänkt... men jag vet inte jag... I och för sig var det ett gäng år sedan jag började (åtta), men alla år har inte varit så aktiva, och jag har aldrig tillhört de där som går i främsta ledet och slänger sig med den allra senaste vokabulären (men något har jag väl snappat upp; både twingly och jaiku låter exempelvist gammalt vid det här laget).

Olle tog mig lite på sängen när han bad mig skriva det här inlägget, han hoppade på mig vid ett tillfälle när hjärnan mest är fylld av sågspånsbeströdda, tomma korridorer. Inga politiska slagord spraymålade på väggarna, ingen ljuv musik ur några högtalare, inga möten med kreativa kufar, inte ens en skallgångskedja... Så det här får nog helt enkelt bli ett blogginlägg om bloggar:

Bloggar, bloggar, bloggar (se, det går ju riktigt bra det här), dessa ständiga flöden av ord och bilder, av information och åsikter. Dessa sätt att bevaka omvärlden på och göra sin röst hörd.

Man kan till exempel se bloggen som den vanliga människans verktyg att vara sin egen journalist, att skapa sitt eget nyhetsflöde.

Vem har inte en blogg idag? Och har du inte en blogg kanske du har en vlogg eller podcastar? Har du satt ut din blogg på bloggkartan eller hos svensk lemonad?

En sida du inte ska missa att registrera din blogg på är Bloggportalen (där kan man också botanisera bland över 23000 andra bloggar).

Vill du ha mer trafik till din blogg så är mitt bästa tips att läsa och kommentera andras bloggar. Skaffa dig bloggvänner!

En del bloggar är som nattfjärilar; det skrivs ivrigt och flitigt om ett ämne eller specifik händelse, flera inlägg varje dag, sedan stannar det bara av, livskraften har tagit slut. En del bloggar svämmar över och övergår i papperskopior, blir böcker och får evigt liv. Bloggar kommer och bloggar går.

Om ni vill följa hur det går med den här bloggen så skaffa er ett verktyg i stil med Bloglines eller Google Reader, sedan kan ni (bl.a.) klicka på "Bloggen i RSS" nästan allra längst ned i högerspalten här intill. Så kan ni prenumerera på alla bloggar ni vill följa, samlade på en sida (ingen chans att missa att titta förbi hos någon).  

Själv skriver jag huvudsakligen i två bloggar: Dels en personlig blogg, som innehåller allt ifrån dikter, fotografier och pyssel till politiska åsikter och goda citat. Dels Skriva.net, en blogg som kort och gott handlar om skrivande (Och här kommer inläggets längsta parentes med lite mer utförlig beskrivning av Skriva och dess historia: Skriva grundades av Lotta Holmström i slutet på 90-talet, då i form av en mailinglista för hugade skribenter; texter skickades och kommenterades, det skrevs fritt och på månatliga teman, det ordnades till och med ett skrivarläger. I takt med att världen, livet och internet förändrades ändrades också Skriva och antog gestalten av en blogg som avhandlar skrivande och allt som skrivande människor kan tänkas vara intresserade av; skrivövningar, boktips, tävlingar, författare, språk, sajttips och evenemang m.m Sajten har också funktionen Skrivasök som innebär att du kan söka specifikt bland sajter och bloggar som handlar om just skrivande och språk.).

Mitt nästa projekt är att hjälpa konstnären Maria Westerberg (aka Vildhjärta) att få ihop en blogg där hon mer på daglig basis presenterar sina skapelser.

Hmm, jag tror det får räcka där för den här gången, annars kanske informationsflödet blir alldeles för stort...

/Sofie

..har tydligen i all hemlighet släppt ny skiva, Oblivion with Bells. För er som inte vet vad Underworld är kan jag väl säga att det är en brittiskt electro/house-duo (trio?) vilkas skiva "Beaucoup Fish" var kanske den första skiva med genuint elektronisk musik jag, kanske hela MAO (ledningen på fabriken), fick i sin ägo. På den tiden räckte det med att jag blev lurad på pulsen i öppningsspåret för att det skulle kvalificera in som minst "kul", kanske "bra". Idag, några år senare, är Underworld en slags referens-musik för mig på dansscenen.

En ny electroskiva är SÅ välkommen!

Sedan ska det passas på och grattas Sanna, a.k.a DJ La FLeur, för sin sjätteplacering (!) på top 100-listan över Sveriges bästa DJ:s 2007. Vi som var på Wobbler i lördags vet trots problem med pick ups och ljud varför. Grattis!

Nedan: Så här ser skivan ut.

Video: Så låter första sigeln, "Crocodile".

Han är fin han, han Sting... En bild-hyllning till en artist vi gillar, som ni ser.

Det slog oss att vi borde jobba in fabriksbloggen i våra tema-sessions som så smått startats upp. Där vi samlas några goa glada och pratar om nått gott och glatt (som Programmering, Mongoliet eller Improvisatorisk musik). När nu Anna drog igång en högst aktuell (?) undersökning om människovärdet och Anders inte var sen att vulgo-kommentera så insåg vi att vi borde samordna. SÅ, i de fall det är möjligt ber vi en "storyteller", alltså personen som ska "hålla" i ett tema, skriva något, ett gästblogginlägg, och till det kanske också en undersökning. Alla är sedan välkommna att (1.) kommentera detta och (2.) reda ut ev. frågor innan vi sedan (3.) träffas på fabriken för att (4.) utreda saken vidare.

Detta kan funka bättre och sämre för olika "ämnen" och är en ball grej. Vi inrättar därmed en kategori vid namn "Tema-session" under vilken dessa för saken relevanta inläggen kommer sorteras. Över lag hoppas vi på bättre ordning här.

/Olle

Nedan: Omslag till bra film, gestaltandes vän av ordning.

Vi källsorterar. Man vill ju verkligen göra det, även om jag måste erkänna att det tar emot ganska mycket. Kladdiga förpackningar som står på tork överallt, påsar med diverse återvinningsjox på golvet.. Olle är den som driver detta hårdast. All heder åt honom, jag hade inte gjort detta utan hans slavpiska i nacken. All oheder åt mig. Men nu börjar jag få bilder i huvudet om hur detta kommer fortlöpa. Hur påsarna kommer föröka sig så att de står överallt i lägenheten. Finsortering in i minsta detalj, Olle blir mer och mer besatt (crazy eye) och får oss andra att pilla bort pappersetiketterna från konservburkarna, bomullen från topsarna..ner med det i olika påsar. Noggrannare och noggrannare, tills vi blir så upptagna av detta göromål att vi helt och hållet uppehåller oss i källsorterings-fabriken. Håret växer. Skägget på de som har skägg växer. Kassar, påsar klättrar upp på väggarna.

Fabriken som sopberg. En dyster framtidsvision.

Bara tio personer har valt att delta i vad jag med mycket stor sannolikhet bedömmer vara Annas undersökning om människovärde. Jag reserverar mig också för att den förra meningen inte var sk. "bra svenska". Detta gäller för övrigt det mesta jag skriver. Men.. så..

Människovärdet. Jaha ni, hur bör man förstå frågan? Värde kan förstås på flera sätt, jag kan inte tänka ut alla, klockan är ändå väldigt mycket. Men ofta förekommande värde är ekonomiskt värde, värde som på något sätt kan bytas på andra värden. Och så verkar också vissa institutioner arbeta, eller kanske ska man säga att olika aggregat av människor (samhälls-"fenomen") verkar jobba lite så. Kanske när det kommer till säkerhet på vägar (sannolikhetskalkyler och statistik över dödsfall/skadade med en viss insats av pengar) eller när det kommer till pengar till sjukhus (med den här budgeten kan vi hålla den här standarden osv).

Men många tror jag skulle tycka att det blir meckigt att inta den här ekonomiska människovärdespositionen. Hur mycket pengar är jag värd? För att inte prata om du, hur mycket pengar är du värd? Och det verkar väl inte hjälpa om vi byter pengar i det här exemplet mot andra "saker"? Det verkar inte så.

Så.. Det kanske är någon idé om människovärdighet vi vill åt? Jag tror FN:s idé om "människovärde" översätts till "människovärdighet" på många andra språk. Kanske är detta mer passande? Det tror jag. Men samtidigt verkar det i så fall röra sig om en uppsättning rättigheter vi bör låta omfatta varje människa. Eller vänta nu, varför ska bara människor omfatta dessa rättigheter? Eller ska inte bara människor omfatta dessa? Då verkar det som om vi måste backa till varför människor ska ha dessa rättigheter. En sannolik kandidat till svar är väl det här gamla med lidande, är det inte det? Att vi borde ha dessa rättigheter för att skydda individer mot lidande? Men vi är nog överrens om både att andra djur än människor är individer och att de lider (om inte alla djur så iaf några).

Ok... Det här verkar typiskt. Det hela verkar bara ha blivit rörigare. Om vi inte aktar oss så kommer vi ta in andra djur än människor på våra sjukhus där de ligger och tar upp plats på IVA osv. Va fan..

Men om vi lite utilitaristiskt slarvigt antar att vi har den rättighetskatalog som ger bäst utfall i lycka eller nytta så kanske människor har mycket större nytta av en mycket mer rafinierad uppsättning rättigheter än t.ex en dagmask eller tom. en delfin (i delfinkropp och inget annat). Ja det tycker jag verkar rimligt. Men det här verkar ju peka tillbkaka på lidande, igen. En delfin kommer nog inte uppleva någon påverkan i livskvalité om vi meddelar denna att hon inte omfattas av yttrandefriheten, hur vi alls skulle säkerställa att detta vid meddelandeförsöket framgått. Men nått kring lidande verkar vara vad jag tror mer angeläget för delfinen, oavsett i vilka termer eller i vilken frånvaro av termer delfinen själv kan uttrycka detta.

Så. Kan det vara så att delfinen bör ha rätt till liv och att i den mån de tvingas umgås med människor frånvaro av lidande är en rättighet? Ja. Men vilket värde har delfinen (eller jag)? Ja, vi, jag och delfinen, kan väl realisera värde? Jag tror Micke för en timme sedan tyckte det var värdefullt, om än bara måttligt, att jag satt bredvid honom och skrattade när vi tittade på videon till Breaking the Law. Och det var inte värt något i stil med 16.50:-, utan det upplevdes som värdefullt för honom (och mig), så att säga "innifrån".

Så. Förmodligen är det väldigt svårt att förklara vad det där populära människorvärdet är för nått. Men kanske ska vi inte rota så noga i det, det kan kanske vara nyttigare om vi håller tyst och liksom tror på det utan att det går att ge något rimligt account för det.

Jag kan så klart ha helt fel på en rad punkter i denna text. Rätta mig i så fall.

/Olle

Nedan: Färgmatchade pengar. (Människor)värde?

Film: Jag realiserar människovärde genom att åka båt och ramla ur samma båt i centrala Örebro sommaren 2006. Medverkade gjorde också Lo och minst en polispikét.