Ja, det har alltså dansats för jämställdhet idag, på Våghustorget. Grymt! Det ska direkt erkännas att just de två representanterna från fabriken som var där, nämligen jag (Micke) och Olle, förmodligen inte var de två personer som dansade mest. Detta berodde absolut inte på arrangemanget, bara på en blandning av Olles förkylning  och ett uns av  'manlig' feghet inför att dansa i dagsljus på stadstorg. Det får vi jobba på. Men vi var där i alla fall; arrangemanget var grymt bra, all heder till Bella som anordnade. Roligt, annorlunda sätt att vara i det offentliga rummet, och viktigt så klart...

/Micke 

Mini-bild-reportage:

För att inte stagnera i det kollektiva livet reste undertecknad ut i världen för att inhämta inspiration. Kosan styrdes mot Linköpings hetaste kvarter - Ryd - och kollektivet 236.

Det jag slås av är lågmäldheten. Här lever man sina liv sida vid sida i ömsesidig respekt. Man samlas i vardagsrumssoffan och småpratar över skärmarna på sina lap-tops. Eller kommer bara ut från sitt rum för att äta. Enkelhet och funktion präglar inredningen. Här finns gott om ytor att röra sig på. Pilkastning är en uppskattad förströelse mellan plugg-passen.

Samtidigt räds man inte trängsel. Det förbereds i skrivande stund en fest där närmare 40 personer ska äta middag i vardagsrummet. Mina tvivel över möjligheten i detta slås snart i bitar av den positiva stämning som råder. Man hjälps åt att hacka, duka, hämta bord och stolar. Fraser som "Vem har sett en afrikan med skägg?" överröstar det allmäna sorlet.

Snart korkas den första tequila-flaskan upp.

------------------------

Idag är det den internationella kvinnodagen. Att skriva det på bloggen är det mesta jag gjort för att uppmärksamma detta. Men jag vet att det har gjorts en dansaktion i Örebro bland annat. Hur gick det med det, ni som var där?

För den som vill engagera sig i arbetet på Kvinnohuset i Örebro kan jag tipsa om att det kommer startas en studiecirkel under våren. Tanken är att när man har gått den så ska man ingå i en volontärgrupp där man ganska fritt kan jobba med olika saker i huset. Hör av er hit om ni är intresserade.

/Anna

Vår blogg har på senare tid tagit en allt nördigare form, allt för nördig är vi rädda. En undersökning tillsattes för att ta reda på vad våra läsare vill ha, först och främst för typ av undersökningar. Med risk för att det metagreppet inte i sig självt var så lyckat tvingas vi dock i något avseende lägga sten på börda, nämligen ett till ÄN nördigare inlägg nedan. Anders, vän tillika f.d (filosofi-)studiekamrat, har blivit ombedd att skriva den här fredagen och han har gjort det med besked. Så, utan att dröja längre, vi ger er ateisten, fysikalisten, nörden och vår vän, Anders:

/Ledningen

-----

Jag har blivit ombedd att skriva ett gästbloggsinlägg gällande (ontologisk) fysikalism; tanken att allt som finns i världen är de ting som identifieras av fysiken och aggregat som uteslutande är uppbygda av de förut nämda tingen, och att ingeting annat finns (eller applicerat på oss själva, att allt som händer i våra mentala liv är helt beroende av, och determinerat av, vad som händer i våra kroppar).

Men det är inte vad jag vill skriva om. Istället ska försöka presentera ”överdetermineringsproblemet-för-icke-fysikalism-gällande-kropp-och-själ-problemet” så pass icke-nördigt som jag förmår. Förhoppningen med detta ”problem/argument” är dock att det ska utmynna i fysikalism (så får man nog säga), så det är inte så konstigt om ni tycker att detta låter ungefär som det första stycket.

Argumentet figurerar inom det problemområde som kallas kropp och själ-problemet och som handlar om hur man ska klargöra relationen mellan vår mentala och fysiska natur, vad relationen kan tänkas vara mellan vår kropp och våra mentala upplevelser och den domän de befinner sig på. Det som överhuvudtaget gör att kropp och själ-relationen är problematisk är att mentala händelser – sinnesförnimelser, känslor, tankar etc – verkar vara väldigt olika torra, tråkiga fysiska ting, men samtidigt verkar det finnas en väldigt intim relation mellan ting och händelser i den fysiska domänen och mentala händelser. Om ditt finger (ett fysiskt ting) råkar beröra en varm spisplatta (en fysisk händelse), så kommer det att orsaka att du upplever smärta i fingret (en mental händelse). Men orsaksrelationer uppstår även åt andra hållet: din plötsliga hungerförnimmelse (en mental händelse) kan få dig att bestämma dig för att kila bort till konsum och handla bullar (en mental händelse), vilket sedan orsakar att dina fötter börjar röra sig bortåt mot konsum (en fysisk händelse).

Jag ska försöka mig på ett pedagogiskt exempel som ska få leda inlägget och som lyder: Olle har bett mig över msn att skriva ett fredagsinlägg, men hur har detta egentligen gått till? Hur ser orsakskedjan ut från Olles vilja att få mig att skriva ett inlägg till att jag har börjat skriva detta?

Låt oss börja där det börjar bli intressant och sedan gå bakåt i kedjan. Olles fingrar har på ett tämligen avancerat manér lyckats trycka ner lite olika tangenter på Olles tangentbord. Orsaken till att detta sker är såklart diverse muskelsammandragningar i Olles fingrar etc. Orsaken till detta är i sin tur ett avancerat signalerande från Olles ryggrad och lillhjärna bla. Orsaken till att det signalerandet har satts igång är i sin tur ett flitigt signalerande från Olles motor cortex och thalamus. Men även att detta signalerandet har satts igång måste ju ha en orsak? Ja, och det kan vara tex neuronaktivering i hjärnbarkens frontal lober eller associativa områden, vilka i sin tur har än tidigare neuroners aktivering som orsaker, kanske på andra delar av barkens associativa områden eller kanske signaler som skickats från hjässlobens syncentra som fått signaler från ögats stavar och tappar. Och så vidare. Och så vidare.

Poängen med exemplet är bara att för vilken fysisk händelse i Olles hjärna vi än intresserar oss för så verkar vi kunna hitta tidigare fysiska händelser i Olles hjärna som orsakat de senare. Men då måste man väl ändå fråga, var i allt detta kan vi finna Olles ”viljande att få mig att skriva ett inlägg”? För det måste väl ändå vara orsaken till att jag skriver på inlägget?

Som jag ser det har vi egentligen bara tre olika alternativ framför oss och de lyder:

1) Nej, Olles ”viljande att få mig att skriva ett inlägg” är inte orsaken till att Olles neuroner aktiveras, och inte heller orsaken till att hans fingrar skuttar runt på tangentbordet och inte heller orsaken till att jag nu skriver detta. Faktum är att inga mentala händelser – tankar, känslor, upplevelser etc – orsakar några fysiska händelser. Personligen tycker jag detta verkar både absurt och fasansfullt.

2) Någon enskild neuronaktivering av alla de händelser som sker i Olles hjärna har både tidigare neuronaktivering som orsak och dessutom Olles viljande som orsak. Det innebär dock i sin tur att både den enskilda neuronaktiveringen och Olles skrivande på msn är överdeterminerat – är orsakat av två olika saker. Faktum är att varje gång vi någonsin medvetet utför någon fysisk händelse så finns det två orsaker till att den sker. Även detta låter i mina öron absurt, men jag kan tänka mig att det kan vara lite svårare att intuitivt greppa varför jag tycker det låter absurt. Det första man då kan uppmärksamma är det att något har två olika orsaker till att det sker verkar vara väldigt ovanligt – orsaken till att någon dör är att hon både får en hjärtinfarkt och exakt samtidigt blir träffad av pistolskula, skulle vara ett exempel. Men det andra skälet är att om det är så att Olles skrivande är överdeterminerat – har både Olles viljande och viss neuronaktivering som orsak – så innebär det att Olle alltså skulle skrivit till mig även om han inte hade viljat det, det hade räckt med att neuronerna aktiverades. Jag hoppas detta uppmärksammar det absurda i denna lösning och även om ni inte tycker det låter absurt så måste ni väl gå med på att det absolut försvagar Olles viljande som orsak. (En orsak ”brukar” ju analyseras som ett nödvändigt och tillräckligt vilkor(s-komplex). Men om skrivandet kan ske utan att Olles viljande sker, så kan ju inte Olles viljande vara ett nödvändigt vilkor.)

3) Olles ”viljande att få mig att skriva ett inlägg” är ingenting annat än de neuronaktiveringar som sker i Olles centrala nervsystem. Den mentala händelsen och den fysiska händelsen är identiska, vilket innebär att vi faktiskt bara har en orsak framför oss. Att Olles fingrar rör sig på tangentbordet orsakades av Olles viljande, det vill säga, av hans neuroners aktivering.

Eftersom alternativ tre är det enda vilket jag inte hävdat låter helt absurt så misstänker ni nog mycket riktigt att det är den position som argumentet är tänkt att leda fram till. Jag vill bara förtydliga vad argumentet är tänkt att visa. Det är alltså inte att mentala händelser inte skulle kunna orsaka fysiska händelser, såsom att Olles viljande inte skulle kunna orsaka att han skriver till mig på msn. Utan FÖR att mentala händelser ska kunna orsaka fysiska händelser, så måste de mentala händelserna inte vara något annat än fysiska händelser. Argumentets slutsats förnekar alltså inte att människors tankar och känslor har kausala krafter att orsaka fysiska effekter; vad den syftar till är att tala om vari dessa består.

Det kanske låter lite abstrakt att säga att ”mentala händelser måste vara fysiska händelser” och svårt att överblicka vad det innebär. Jag tänkte här freestyla lite om slutsatsens konsekvenser:

För det första, slutsatsen innebär att vi inte gärna kan vara en själ, om ”själ” ska förstås som något icke-fysiskt, vilket det bör om det ska vara intressant. (Nu finns det ju dom som hävdar att själen, eller vi, är energi. Vid det här laget borde man nästan ha tillåtelse att bara ignorera dom. Men om man vill vara trevlig kan man väl passa på att fråga huruvida vi är kinetisk eller potentiell energi.) Vi skulle visserligen kunna ha en själ (slutsatsen säger inte att det omöjligt kan finnas några icke-fysiska händelser (och ting), utan bara att icke-fysiska händelser inte kan orsaka fysiska händelser), men hur ska man förstå det? Om vi har en själ (men inte är en själ), så är det alltså inte vi som ”överlever” vår död utan bara något som befinner sig i vår ägo... För det andra, argumentet kan ju enkelt göras om som ett argument mot Gud. Gud (en icke fysisk entitet) skulle visserligen kunna finnas, men aldrig någonsin orsaka något (alltså inte skapa människans usla konstruktion med luftstrupen och matstrupen på samma ställe, plasmodium eller blåvalars rudimentära bakben, inte straffa elakingar som kämpar för kondomanvändning för att minska aids och inte belöna människor som går i kyrkan, etc) – man kan då fråga sig vad poängen med Guds existens skulle kunna vara. Dessutom skulle vi aldrig kunna få någon kunskap om Gud (eller själen), eftersom det skulle kräva att någon orsaksrelation uppstår mellan Gud och vår hjärna.

För den som vill besvara argumentet kan det ju vara bra att jag inkluderar en mer formell presentation av argumentet:

(a) Varje fysisk händelse som har en orsak (som sker) vid en viss tidpunkt (t), har en fysisk orsak vid t.

(b) Vissa mentala händelser orsakar fysiska effekter. [~1) i inlägget.]

(c) Fysiska effekter är generellt sett inte överdeterminerade.

(k) (slutsats) Mentala händelser är fysiska händelser.

Och det var allt för mig. Frågor? Jag besvarar gladeligen allt som jag kan försöka besvara.

/Anders

 Vi har haft ett specielläkarteam här idag bestånede av dietister, meterologier och käkkirurger för att kolla så vår hälsa är bra. Men som vanligt blev det dietisten som tog greppet. Följande fakta kan härmed läckas ut på nätet.

Anna:

BMI: 22.4

% fett: 22

Olle:

BMI: 24

% fett: 14

Micke:

BMI: 19.2

% fett: 10

Tilläggas kan att "idealvikten" är 19-25 BMI. Och "normalt" för % fett är för män 12-20% och för kvinnor 20-30%.

Nu vill man ju ha Staffan här på en analys, men eftersom han är frånvarande kan man väl säga att Micke är en tunnis, Olle ett muskelberg och Anna helt normal. Allt detta verkar ju i linje med länge omfattade misstankar. VI saknar dock gemensammt variabeln "högskolepoäng" i BMI-värdet. Det kommer väl (Staffan;-)).

Förövrigt kan du kolla upp ditt eget BMI här. 

/Olle, gröna soffan

För att fortsätta beskrivningen av mornar här på fabriken:

Igår kväll bad jag, med skam-mössan i hand, Anna att banka på min dörr kommande morgon (alltså i morse) om jag inte visat mig i vaket skick innan hennes utgång hemifrån vid 7.55-tiden Jag är ibland nojig för att försova mig, och eftersom jag pendlar till jobbet och MåSTE hinna med en buss som bara går när den går, brukar jag ibland utöva denna typ av sociala sanktion (?) mot mig själv, inbegripande Anna som är en pålitlig 'gå upp i god tid varje morgon'-person.

Döm därför om min förvåning när jag

1. finner mig själv faktiskt vakna 07.00 av att klockan ringer.

2. gå upp ur sängen när det ovan nämnda sker, utan att somna om.

3. uppleva en tydlig känsla av begynnande pigghet och lugn under frukostbestyren, vilket så klart har att göra med att jag för en gångs skull gått upp i tid och kommer hinna äta frukost OCH duscha utan att hyperventilera och tänka destruktiva stress-tankar under tiden.

4.  vid 07.30 börjar undra var Anna håller hus, och om JAG kanske snart borde banka på HENNES dörr i det här alltmer prekära läget. 

5. strax efter att jag tänkt denna tanke, betraktar Anna liksom halv-rusa in i köket, rundande dörrkarmen med osviklig precision och effektivitet, med ett bestämt sikte på mikron och; som jag upplever det där och då, liksom gör havregrynsgröt i farten, i en enda svepande österländskt graciös rörelse (medan hon med en lätt postmodernt akademisk ton uppmärksammar det faktum att klockan är lite för mycket. ) Det var som att hon redan förberett en skål vatten och ett mått gryn som hon ställt vid sängkanten kvällen innan...

Vi får kanske göra en gallup om hur troligt det är att någon skulle göra/planera något sådant. Anna, du får tyvärr inte svara, det skulle vara att betrakta som jäv.

Väl mött någon gryning!

/micke 

Man vaknar av väckarklockan i ottan som vanligt. Man hör att någon annan är vaken i bostaden. Man anar oråd. Man tittar in i vardagsrummet. Man ser O Prime sitta i gröna soffan med ett smile på läpparna - tröttröd i ögonen.

Sedan droppar Mikey in i köket. Kisandes.

Jag kanske måste förklara mig.. att vi alla tre var vakna samtidigt klockan 07:00 var alltså en så pass ovanlig företeelse att det föräras ett blogginlägg. Olle hade dygnat. Micke hade bara sovit sjukt lite, som vanligt. Och jag hade sovit ovanligt lite för att ändå kamma hem segern i sömn den natten. 

Men det var fint att ses i köket. Klockan 07:00. Att sedan få höra att man är en hypokondriker är en annan sak.. men man får sannerligen stå ut med en hel del här.. det ska ni veta.....................................

/Anna, k-rummet. 

Jag har blivit ombedd att sammanställa resultatet av den senaste(och första?!) omröstningen på fabriksbloggen. Efter att försökt förklara svårigheterna med att statistiskt sammanställa matrialet och komma fram med intressant statistisk fakta så tog jag ändå tag i datorn (Olles) och satte mig (i grön soffa) för att sammanställa faktan/diskutera svårigheter/fösvara statistiken (och min nuvarande utbildning).

Gratisbloggen har en inneboende funktion som sammanställt omröstningens resultat som följer:

Har alla människor samma värde?
ja       17.4 %
nej       26.1 %
jag förstår inte frågan, utveckla tack       0 %
människovärdet är ett missförstånd       30.4 %
låt oss ses på Fabriken och reda ut det här       26.1 %
det är för mig ointressant       0 %
 

Totalt har 23 personer röstat.
Omröstningen startade 2008-02-23 19:18

Vad har man för övriga möjligheter att sammanställa detta matrial? Man kan självklart byta ut procentsatserna mot antalet röster. Inte särledes spännande eller hur?!

Men ok, statistik handlar ju förtås om mer än bara detta. Men problemet här är att svarsalternativen är svåra att sätta numeriska värden på. Numeriska värden är grunden till en fungerande statistik. På något sätt måste man kunna koda svarsalternativ för att kolla samband och olikheter i ett datamatrial.

Ex. Du vill, i en målpopulation (säg - antalet realistiskt möjliga skribenter på denna bloggen), kolla om innehavet av bärbar dator (X-variabel) påverkar antalet skrivna inlägg i bloggen (Y-variabel). Man samlar in data av ett antal personer där man frågat om hur många inlägg man skrivit och om man har bärbar dator. Man 0-1-kodar innehavet av dator och kanske får nåt sånt här:

Y (antalet inlägg) = 3.67 (en konstant) + 4.78 * X (innehav av bärbar dator)

Detta kallas en regressionsanalys och den innebär att om du inte har bärbar dator skriver du 3.67+4.78*0=3.67 inlägg (0-kodningen innbär alltså "ingen dator") och 3.67+4.78*1=8.45 inlägg om du har bärbar dator.

Ok, i bloggens undersökning finns frågor som "människovärdet är ett missförstånd". Hur kodar jag detta i förhållande till svarsalternativ som "Ja" och "nej"? Detta är förstås omöjligt såvida vi inte kan enas om, numeriskt, vilka förhållanden som råder mellan "ja" och "människovärdet är ett missförstånd". 0 och 1/7? Det vore förstås lite kul att test-koda svåra filosofiska frågor med absurda kodningar och få ännu mer absurda resultat. Men tid finns inte nu, och man behöver nog egentligen dator till det, så jag nöjer mig med denna lilla redogörelse/lektion och publicerar inga övriga resultat.

Vid tangentbordet

/Staffan, som sagt i gröna soffan

Micke kastar kulturhandsken. En handske jag själv har ett ambivalent förhållande till, mest inför dess ofta ganska pretantiösa och elitistiska förespråkare/utövare. Kankse inkl. mig själv.

Men nog om det där, det kan säkert utvecklas och invecklas en annan gång. Jag sitter hemma med någon slags huvudvärk och surar, på lokal i Örebro spelar nämligen en lovande dansakt och jag vill vara där. Vi får se om jag orkar mig ut. Men nu, i ett försök till uppryckning, med en kopp kaffe ihand springer jag på ett youtube-klipp med den av mig mycket länge inspirerande trumslagaren Carter Beauford (i Dave Matthews Band för de 3 av 50 som inte känner det och läser den gär bloggen). Ja.. Det kan rädda kvällen, kaffe plus Carters galna kreativitet. Det är inte lika bra genom hela, men första halvan är.. Ja populärafrokultur blir inte större i mina ögon helt enkelt. Nu inser jag ju att mina ögon är.. ja just mina (och även ögon) men det är ju också min blogg, inser jag härnäst, sedan inser jag att det är fabrikens blogg. Men eftersom jag ägnat de senaste åren att försöka spela trummor som Carter och Anna och Micke spelat med mig, så angår det här även dem, alltså är legitimitetskvoten klart uppfylld.

Observera följande ball grejer i klippet:

• Väldigt bra enslagsvirvelsteknik (25 sek in i klippet)
• Häftig keyboard/ago-go-synk (1 min in i klippet och vidare)
• Hysteriska slagkombinationer, slagverk, splashar (t.ex. 1:16 in i klippet)
• Osaligt högt mixad koklocka (1:50 in i klippet och framåt)
• Bastisten Stefan missar slutet, det låter som han släpper en brakare efter utslag. Roligt (3:10 in i klippet)
• Dave som alltid gör de ballaste presentationerna (3:31 in i klippet)

Så räddar man en kväll!

/Olle, Gröna soffan