AT

31 oktober 2008 20:07

ligger det inte något i Åsa Linderborgs påstående: "Jag lyssnar på Lundell bara när ingen annan hör."

Magnus J

1 november 2008 16:32

Ett av samtidens allra grymmaste epitet är "desperat". Man kan höra det på krogen framåt stängningsdags. Inte han, säger väninnorna till varandra: "Han är ju desperat."
Att vara desperat innebär alltså att man tydligt - alltför tydligt - röjer sin längtan, kåthet och/eller ensamhet. Det är det värsta man kan göra. Blotta sig sådär patetiskt och bortom all självkontroll. Ju mer desperat man är, desto större är sannolikheten att man får gå ensam hem.
Just desperation är något Ulf Lundell undersöker i sången "Hon" på skivan "Club Zebra".
Berättarjaget ser hur "Hon" kommer in tillsammans med sitt sällskap på krogen/restauranten? Han sitter tyst och studerar henne på avstånd. Kväll efter kväll samma sak. Hon finns i hans tankar natt som dag och lämnar honom aldrig i fred. Han är övertygad om att han skulle kunna ge henne allt det hon vill ha om hon bara ville ge honom en chans, men hur ska hon kunna göra det när han aldrig törs säga något till henne. Det förefaller vara en man med ett alltför stort hjärta och hängivelse i en tid då förhållandena ska vara väl övervägda och coola. Ett slags fickförhållanden som kan plockas fram ur fickan när man har bruk för dem. Så att man får full lycka och inga bekymmer. Kanske känner lyssnaren sympati för berättarjaget som så uppriktigt blottlägger sin desperata längtan efter kvinnan ifråga. Oavsett vad så verkar Lundell vilja komplicera bilden något. Så i mitten av sången förändras stämningen, temperaturen i den redan heta latinoinspirerade musiken höjs ytterligare och kulminerar i ett hetsigt och febrigt gitarrsolo.
Lundell driver desperationen, längtan, och ensamheten hos sitt berättarjag ytterligare ett steg och visar vad som kan ske hos en person som tvingas gå hem ensam kväll efter kväll. Desperationen övergår i en okontrollerbar besatthet. Riktigt obehagligt börjar det bli i slutet av sången: "Måste ha henne om jag så ska ta henne. Jag har den här svarta rösten i mitt blod som viskar Ta henne!"
Och nu är bilden av den där mannen en helt annan. Är det en stalker och/eller en presumtiv våldtäktsman som väntar på rätt tillfälle ? Något svar ges inte. Det intressanta i sången är glidningen ifrån det normala tillståndet av längtan och hur det genom isolationen förskjuts och börjar anta allt otäckare former.

Staffan

2 november 2008 20:41

alltså, vi har väl diskuterat igenom det där. Uffe är en blandning av amrikanerna Bruce Springsteen och Bob Dylan. Alltså, det där munspelet. bara dra lite fram och tillbax i munnen som bryt till gitarren... Urrrttttjjjjj....

Anna

3 november 2008 17:46

wow.. vilken djupdykning in i uffes värld du bjöd på Magnus! jag var ärligt talat inte med på vad låten handlade om mer än att berättarjaget är riktigt tänd på en kvinna. men tack, det var intressant! problemet för mig är att även om det kanske är dramaturgiskt intressant att han låter berättelsen ta den vändning den tar så har jag en trist känsla att det någonstans är en romantisering av den där typen av manligt mörker som lundell vill skapa... det tycker jag är skit. förstås. men jag kanske missförstår honom.

Magnus J

5 november 2008 10:16

Jag tror inte det handlar om att "missförstå". En sång betyder olika saker för olika människor och ingen tolkning är mer rätt än någon annan egentligen. Det är intressant att försöka se sången som ett drama, tycker jag. Sången heter "Hon" men det är egentigen "Han" som är mest intressant, tycker jag. Vem är han egentligen ? Varför pratar han inte med henne ? Är det så att han inte kan de sociala koderna, har han ett fattigt och torftigt språk ? Man kan se honom utifrån klass eller etnicitetsperspektiv. Det är också intressant att se vem som har makten.
Eller så kan man ge fan i att analysera och bara lyssna hehe.
Ha det bra !

Staffan

7 november 2008 13:54

Visst! Det är ju verkligen en fina med musiktexter (och andra texter förstås) att det går att tolka så mycket.

Personligen tror jag att jag (i många fall) söker en "korrekt" tolkning av en text istället för att bara acceptera min egen tolkning. Jag tänker nog ofta nåt i stil med "vad kan låtskrivaren ha menat med detta?", medan låtskrivaren vill att man ska tolka själv.

detta var bara ett litet inflik. Just Uffe har jag aldrig gett en chans (aldrig ens försökt förstå/tolka texter eller musik).

Anna

7 november 2008 16:57

Men det kanske inte är helt oviktigt vad upphovsmakaren tänkte när han/hon skapade sin konst? För vissa är nog det en väsentlighet för att alls kunna ta till sig konsten.

Dessutom tycker jag att man har ett ansvar som upphovsmakare också, man kan ha rätt att kräva att konstnärer kan svara på "varför", åtminstone när det kommer till kontroversialiteter. Det är vad jag tycker.