Idag har Fabriken + Staffan + fam Björk hängt på Blåbärshoppning. Om ni undrar vad det är så kan jag upplysa om att det är eventet (oj vad man är facebook-störd) där man kan få uppleva följande:

I klassen 30 cm (hindren är 30 cm höga) kommer en god och glad kexchoklad-ponny in på banan. Ensam? Nej. Plötsligt anar man att något sticker upp från ryggen på hästen; en liten liten tjej. Hästen lufsar framåt, "mot första hindret" tänker både den lilla lilla ryttaren och publiken."Mot blomkrukan bredvid hindret", tänker hästen. Efter en tugga prydnadsblomma startas så småningom själva hopp-rundan. Det är i ett lugnt gemak - skritt/gång/lufs/söndagspromenadstempo - som hästen kliiiiiver över hinder efter hinder. Ryttaren är oberörd av tempo, publik, kvävda skratt och annat - så långt jag kan uppfatta det hela. Med tom blick rider hon in, med tom blick rider hon ut. 

För min egen del, i klassen 80 cm, gick det väl sådär. Men jag hade åtminstone LÄTT den bästa hejaklacken.