Det ultimata beviset på att det fortfarande är mer sommar än vinter:

Igår slogs jag av det svåra i att diskutera mer eller mindre seriösa ämnen med människor man inte känner. Vilken kontext man kommer från spelar en jätteroll. Och då samtidigt, om man bara får lite kläm på personerna man diskuterar med, hur deras språk funkar, vilken bakgrund de har socialt, utbildningsmässigt m.m., så är väldigt mycket också vunnet. Jag satt med i en diskussionsgrupp igår där tio människor deltog - människor som inte känner varandra alls - och missförstånden stod som spön i backen, åtminstone närapå. Tekniker, humanister, socialarbetare, chefer, nya studenter.. en riktigt blandad grupp. Spännande det där med kommunikation människor emellan. Samtidigt insåg jag också vilken trygg samtals-grund man byggt upp tillsammans med de människor man umgås med mest. Det känns nästan som fusk, alternativt lathet, att ha det såpass lätt när det kommer till att förstå de människor man har omkring sig. Jämfört med erfarenheten igår alltså.

Trevlig lördagkväll!

/Anna 

Ja, vi tittar på film. Eller, som det visade sig, en miniserie i två delar. "The Andromeda Strain": Skit. Men jag ska se klart andra halvan i morgon, för det ska tydligen bli värre i slutet.

Så. Nu undersökning. Hade en kort ordväxling förut med en bekant där jag implicit framhöll (inderförstådde) det geniala i zombiefilmgenren. Jag möttes av explicit oförstående och i stället framhölls kostymdramats kvalitéer. Hur det nu är eller inte är med den saken gör jag nu en ny undersökning, helt utan kostym-inslag: Den bästa zombie-filmen.

/Olle, på sitt rum

Såhär ser det ut en vanlig sketen onsdag i Fabriken. Slappt. Lågintensivt. Småförkylt. Ostädat. Dåligt manus. (filmen alltså, de ligger o glor på film..).

Själv har jag ätit kikärtor en och en med fingrarna, lyssnat på en kompis som läst dikter i telefonen och ska nu ta en dusch. Hepp! 

Fabrikenbloggen goes bilddagbok.

Igår, lördag, firade vi Staffan som jobbat sitt sista pass på hotellet. For ever and ever. Jag fick ett ryck och styrde upp köket. Ledord: höstmys.

Förra helgen anstormades vårt hem av en liten men ack så hetsig grupp unga män som uruppförde en hyllningskväll till Dave Matthews Band's ära. Om man vill få en liten liten inblick i hur detta tedde sig så kan man kika på bilderna nedan. Jag hade en top-spot där jag satt i soffan mitt emot - första parkett - och beskådade. Kvällen fortlöpte med en fantastisk dans-akt på Stället och sedan en redan historisk whiskey-efterfest hos oss.

Ja då kommer det, de förnedrande men jävligt roliga bilderna..

Håll till godo!